I större delen av mitt liv har jag varit arbetsnarkoman. Haft flera jobb och projekt parallellt, haft en press på mig själv att prestera och en hjärna som bubblat näst intill konstant. Har tränat mig i att stänga ner den och låta den vila, utan min träning hade jag varit lost.
Så hände det för ett par år sedan. Jag såg över på hur jag jobbade. 400 timmar ideellt arbete på ett år och ingen semester. Ifrågasatte mig själv om jag var dum i huvudet och vad jag höll på med och började dra ner på projekt. Rensade, skalade av.
För ett år sedan tänkte jag; jag ska kanske bara jobba 5-6 dagar i veckan!?! Istället för 6-7 som nästan alltid blev 7. Och jösses! Vilken skillnad! Nu har det gått så långt att jag inte längre skäms över att säga att jag är ledig en dag och bara ska njuta av livet! Det kallar jag framsteg. Och utveckling!
Idag är jag ”ledig”, med lite småpyssel med ett evenemang i slutet av augusti och ett par mail att svara på och boka in ett par möten, men sen är jag ledig. Körde till maken som ankom till Kåseberga hamn på småtimmarna inatt och sa godmorgon med hunden. Båten full av dykare och vi fick en kopp kaffe ihop, sen skulle de vidare ut o dyka och vi körde hem, Dex och jag. Så skönt!
Inte varje dag kropp o själ är i balans men just nu har det varit några sådana dagar. Fantastiskt! Iofs föregicks de av några grymma PMS dagar där jag var ett monster! Men nu är livet i harmoni! Och jag njuter!
Förhållande och relationer är aldrig enkelt, de kräver ständig energi, arbete, förståelse, insikt och kärlek.
Har ju en man som är på sjön stor del av året, inget så där regelbundet 2 veckor iväg 2 hemma, utan ibland över dagen, ibland blåser det o ställs in, ibland 4 dagar, 8 dagar, 1 månad. Där båten och dykarna behövs, där är han.
Tanken har varit att vi ska jobba mer ihop och det är sakta men säkert ditåt jag arbetar. Men själva jobbet är inte den stora utmaningen. Det är det mentala. För att kunna vara ute på sjön mer ihop behöver jag släppa det jag gör idag mer. Har släppt taget om många projekt men har kvar en hel del fortfarande. Inkomstmässigt känns det dumt att släppa o stänga och jag söker alternativa lösningar men framför allt mentalt. Jag är uppfostrad med föräldrar som skildes och där ekonomin var snedvriden av att mamma varit hemma i 12 år med oss barn. Så den stora rädslan är att inte ha något eget som jag kan kontrollera o styra, att släppa taget om (den lilla men dock) inkomst jag har redan. Det som jag byggt. Det jag är stolt över.
Ett pågående projekt som kommer landa när det är klart. Tankarna och styrningen är på rätt väg. Så just nu startar jag inga nya projekt utan gör mer det som jag redan kan o gör. Funderade på en ny utbildning men det landade inte rätt i magen så släppte det. Att följa magkänslan är viktigt för mig. Energiernas flöde. Det blir som det ska vara. Just nu sysselsätter jag mig på hemmaplan, får alltid otroligt mycket gjort när maken är på sjön, energikapitalet räcker till massor.
Men nu är det en fullbokad jobbdag på Parelle som ligger framför mig. Kvavt och varmt ute, regnade precis en skvätt, svettig fast jag sitter still o inte gjort något. Men längtar till Parelle, till kollegorna som jag bara älskar och till kunderna som fyller mina dagar med utmaningar, utveckling, livshistorier och glädje!
Insåg så där på riktigt i veckan vad som är ”fel” på mig. HSP, högsensitiv person. Har alltid förstått det men det är svårt att förmedla till nära omgivningen att jag inte fixar vissa omgivningar, händelser, får huvudvärk titt som tätt när det är för mycket intryck och verkligen på riktigt behöver landa och vara ensam ibland.
När jag inte får den balansen på fullt ös, för det har tveklöst och har inga problem att hantera, och totalt lugn gärna i naturen, då kan jag inte hantera min hjärna, då löper den amok och blir vrång och svår. Min käre make som får ta det. För jag har lärt mig att uppföra mig bland folk! 😉 Då finns inga filter. Och alla känslor från folk omkring plus mina egna demoner och hjärnspöken får fritt spelrum. Men ge mig någon timme i skogen eller på stranden och I´m back in business.
Har alltid förstått att det finns något annorlunda med mig, har försökt tämja det och kräver i stort sett dagliga doser av olika kosttillskott som kan balansera upp. Utan dem har jag väldigt svårt att hantera mig själv. Har min reiki jag använder mycket och har fantastiska vänner omkring som jag kan kontakta och som hjälper balansera på distans, när hjärnan inte vill stänga ner. Borde ha månadsabonnemang hos Aryel, min räddare i nöden! (www.aryel.se)
Vad mer gör jag för att funka?! Har alltid haft en ständig lust för utveckling, den driver mig framåt, nya insikter, nya lärdomar, utmaningar och projekt. Älskar det! Friheten! Passionen att känna något i hjärtat som bara är rätt! Och att sen göra! Intuition eller vad man kallar det, den är stark. Men det kan också vara den som spelar mig spratt. När jag inte längre kan skilja på känslor och tankar.
Visst är det skönt att vi är olika?! Sån här är jag. Jag lär mig mer om det för varje dag som går och försöker hitta sätt att balansera. Jag försöker vara en god förebild för våra barn i detta också. Min skatter i livet!
Det händer mycket i livet. Jobbar på med att marknadsföra Ystad Stadsteaters uppsättningar i höst, Spökvarning och Mordmysterium. Innebär mailutskick i steg 1, kontakter med media, lägga en plan o strategi, möten, kontakter med föreningar och företag och en hel del jobb bakom datorn. Superskoj! =)
Har fullt på Parelle med kunder så det kommer byggas ett till behandlingsrum så jag kan vara där heltid o korta ner vänteköerna för kunderna o ta fler kunder. Lägger marknadsföringsstrategi där också. Kört väldigt mycket Facebook annonser o nu senaste 2-3 månaderna har det poppat upp mängder med liknande salonger som kör annonser. Supertrist! Avskyr vara en ”i mängden” så jobbar på nya vinklingar o idéer. Vägrar hamna i priskrig som blir följden när alla gör samma! Där händer så mycket o vi utvecklas hela tiden! Superkul!!!
Leveranser och beställningar från återförsäljare med Nature Calling rullar in i strid ström! Barnen är ju anställda så de jobbar några timmar var varje vecka. Sååå skönt med win win! De hjälper till o de får betalt! Har bytt ut all inredning o rensat upp i tillverkningsrummet så det ska va trevligare o lättare att jobba där! Supernöjd med det!
Kommer vara ansvarig tillsammans med Elin i Nätverket Österlens styrelse på Gåsamiddagen vi har 20/10. Så haft möte kring det o gör allt uppföljningsarbete det blir efter ett möte. Gillar jobba undan uppgifter som kommer direkt, glömmer det annars! Så tjoff tjoff! Ska bli kul! Stå lite på scen o prata med Elin, gick bra i fjol så tror vi fixar det galant i år också! Gillar styrelsen i NÖ!!! Trivs väldigt bra där! Alla har enorm kompetens o kan vara sig själva och har respekt för varandra och att vi har olika åsikter!
Försöker parallellt med allt jobb få ordning på vårt privata liv. Med hus o hem, barn o förhållande. Det är logistik på hög nivå! 😉
Har faktiskt en viss inre stress just nu men har 2 dagar off nästnästa vecka när vi ska besöka vänner på Bornholm och har laddat ner en ny meditationsapp! Headspace! Det bör väl göra tricket?! 😉
Vissa dagar känns allt så lätt, ett enda flow som bara flyter med, alla ler, man mår bra och är i balans.
Andra dagar känns det som en klocka som hackar och där visaren fastnar på kvart i och inte riktigt kommer över knycken att ta sig upp!
Livet. Det som händer parallellt Här och Nu!
Håller ihop, absolut, tar mikropauser och andas, men det är mycket och kroppen visar att den ligger inte riktigt på max men snäppet under. Det är privat, det är i företagandet. Samtidigt har livets senaste händelser varit en god påminnelse om vad livet handlar om så jag stannar gärna upp o tar den där fikan, träffar de där människorna, utan rädsla för att missa, utan av ren njutning och tacksamhet för att jag kan och får och har möjlighet att göra det!
Vad definierar mig som person? Min vilja och envishet att visst, bryta ihop ibland, men alltid komma igen och skaka av det där, sortera bort det som utagerat och löst och gå vidare, för nästa utmaning ligger alltid runt hörnet. De dåliga dagarna finns, eller kanske inte ska kalla dem dåliga, för det är fragment och stunder, men de är lite allmänt ”pissiga” o shitty liksom! 😉
Hormoner, oooohh… dessa underbara hormoner som också vill vara med o leka, påverka och ibland slå undan fötterna.
Det är spännande att leva och det är bannemig heltid!
Inser samtidigt att de där stunderna, projekten och människorna som sårat, de sitter kvar. Och inser att det där behöver jag gräva djupare i eftersom de stoppar mig att göra det jag vill och älskar. Jag tröttnar, blir ledsen och lägger ner. I min värld lever vi tillsammans och alla behövs, som ett fantastiskt kugghjul där varje del och kugge är väsentlig för att maskineriet ska fortgå. Att någon sparkar undan, förmodligen pga av egen osäkerhet och behov av att lyfta sig själv genom att trycka undan andra, det gör ont ända in i min själ om jag ska vara helt ärlig…
De där människorna som gjort så, de är inte ens medvetna om det. Är det dem jag ska upplysa och är de mottagliga för det? Eller är det mig själv jag ska påverka och ändra, förlåta, lyfta, sortera och Göra. Hitta den där inre styrkan och passionen som faktiskt ligger på is, dvala. Jag vet ju vem som är ”lättast” att påverka.. 😉
Jag kan ju helt enkelt välja att genomföra och utveckla med de personerna som jag älskar och trivs med. De jag har runt mig just nu!
För även om en insikt är smärtsam leder det till där jag är just nu, idag, i livet, och här är precis där jag vill vara!
Jag tjatar att omgivningen är viktig, de människor vi omger oss med, och jag vidhåller att utan mina nära o kära vore jag bara en liten lort!
Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör, på väg ut ur dvalan
En nära anhörig som är svårt sjuk. Dödligheten kommer smygandes o påminner om sin existens. Låter underligt o ta det på rätt sätt, men när vår hund dog 1:e mars i fjol så var det en fullständig schock för mig. Hon var ju odödlig o skulle leva för alltid?! Utan förvarning tog hon sina sista andetag inför oss en tisdagsmorgon. När insikten kom, hon klarar sig inte, hon är på väg bort, då brast världen för mig. Att gråta o sörja en hund så mycket, det borde inte va möjligt!
Har varit förskonad för dödligheten i många år. Min morfar som jag stod väldigt nära dog för snart 20 år sedan, men det kändes OK, han har jag fortfarande kontakt med o han hälsar på när jag behöver honom som mest.
Nu är en nära anhörig på väg. Och hela familjen blir villrådig. Hur ska vi hantera detta? Och jag som alltid varit orädd o odödlig vet inte vad jag ska tänka, känna eller tro.
Jag har redan dragit ner på tempot, rejält, jag jobbar inte gratis längre. Lik förbaskat är det tokhögt tempo. Jag går en utbildning och har 2 till inplanerade i vår. Har ju inga begränsningar så det är väl bara att köra på?! 😉 Skillnaden är att just nu har jag svårt att hantera tempot. Jag har byggt upp en inre stress som inte vill ge med sig. Inte skadlig på något vis o lugn, jag vet hur man öppnar dörrar så någon vägg lär jag inte ramma. En inre stress som påverkar humöret! Eller så känner jag in andras känslor o det blir ett virrvarr.
Vad händer i universum?! Jag tror det är det familjen går genom just nu som speglar sig i allt. Att stå så nära maken o känna hans sorg, beslutsamhet, oro, rädslor och en otrolig struktur är tufft. O jag känner mig som anhörig, inte till svärmor som är sjuk utan till maken. Och som anhörig är man inte sjuk. Som anhörig ska man finnas där o vara ett stöd. Eller?! Anhörig till en anhörig…
Jag fortsätter iaf göra en sak i taget o parallellt känna mig otillräcklig. Jag kan iaf göra något bra, och jobba, det är jag bra på!
Att ha något att se fram emot när höstmörkret kommer och sakta men säkert formar sitt grepp runt en, det är en livräddning för mig. 2016 jobbade jag mycket som alltid med bara 6 dagars semester (lördag o söndag inräknat) under sommaren och i början på hösten funderade jag på hur jag skulle överleva.
Resor söker o letar jag efter hela tiden, ett vardagsnöje jag har, men det blev med mer beslutsamhet då. Efter många om o men, sökningar o funderingar så bokade jag 3 veckor på Bali med familjen med avresa 2:e januari.
Sååå skönt det var att ha resan att se fram emot hela hösten! Speciellt inför jul då tempot var galet o dagarna långa kändes det som en milstolpe o en anledning att fortsätta för vilan var nära.
2:e januari tog vi tåget från Ystad vid 17-tiden för att lyfta från Kastrup 21.30 på kvällen. Vi stoppade i Doha eftersom vi flög med Qatar airways och hade 3 timmar där, och hoppade sen på nästa flyg till Denpasar Bali. Nästan 17 timmars flygresa totalt o med mellanlandningar o incheckning, tågresa o taxiresa så var vi 24 timmar senare på hotellet i Nusa dua på Bali.
Ett rent o fräscht IBIS hotell, det låg inte nere på stranden (kostade 3 gånger så mycket att bo där) utan hade ett hotell och en liten väg mellan, men hotellet var toppen med fina rum, fantastisk personal, härlig pool, bra frukost och allt man behöver för att ha det gott på sin ledighet.
Första kvällen!
Nu när vi kommit hem har väldigt många frågat, hur var det, var det så fantastiskt som det såg ut på bilderna?!
För visst har vi tagit fantastiska bilder o visst har vi haft det gott! Ingen tvekan om det. Det är varmt, Bali ligger nära ekvatorn så det går inte under 30 grader, det regnade varje dag men bara 2 dagar dagtid, resten på nätterna o solen tittade fram tidiga morgon. Det var grönt o härligt överallt. Vi var och tittade oss omkring en del, åkte upp till norra delen av ön, Tulamben, och dök på vrak där. Bodde 2 nätter på ett kanonboende där. Boendet jag hade bokat via Booking.com hemifrån som skulle vara 4-stjärnigt var rena rama katastrofen! Så vi tog avbokningsavgiften o hittade ett nytt boende på dykcentrat!
Eftersom hela familjen har dykcertifikat är det kul att hålla intresset vid liv lite för barnens skull, en rätt dyr sport så kanske inget de prioriterar de närmaste åren, men de har sina cert (från Thailand 2015) och har gjort en del spännande dyk. En helt annan värld som vi delar tillsammans!
Utanför Tulamben ligger ett vrak som torpederades där 11 januari 1942 så på 75-årsdagen gjorde vi ett dyk där på morgonen!
Vi fick ihop vars 4-8 dyk o hade mysiga o lata dagar i Tulamben men drog sedan vidare på slingriga bergsvägar, stannade vid ett tempel på vägen eftersom vår chaufför skulle be o vi sträcka på benen, till centrala delen av ön, Ubud. En hektisk stad med massor med folk, tempel, restauranger och lic och rörelse! Och en stor marknad! Barnen var i himmelriket! Jag inte så mycket… gick en runda med maken när vi kom fram o fick något kallt att dricka men var trött så valde gå o lägga mig en stund när resten av familjen gick o käkade. När de kom hem hade jag feberfrossa o kände att jag ger upp ett tag att försöka o bara låter kroppen vila o återhämta sig.
Maken satt bredvid sängen o var orolig, skickade iväg sonen att handla vatten och en termometer o fick i mig febernedsättande. Till saken hör att boendet var väldigt speciellt. Det var ett sk homestay. Vi bodde hos en privatfamilj i en av deras byggnader utan aircondition med myrinvasion på vår toa o en stor ödla, skink, i tagket i vår stuga. Barnens rum var fint! I 35-40 grader låg jag o huttrade o frös o sov i 18 timmar.
Utanför barnens rum i Ubud
Det var rätt skönt att komma tillbaka ”hem” efter några dagar iväg, Nusa dua mer som vårt då. Sen följde lite sjukdom på vartannat. Maken fick feber ett par dagar, extradottern var förkyld under hela tiden, jag blev galet magsjuk några dagar o åt de sista dagarna bara frukttallrik och ceasarsallad o drack fruktdrinkar och innan vi skulle åka hem, dagen innan, fick sonen en febertopp på 40 grader…
Men det var inte allt vi gjorde! Vi åkte o tittade på Waterblow nere i södra delen, vi var på Bali collection, ett ”köpcenter” a la Bali med massor med souvenirbutiker och klädesbutiker, väldigt mysigt o behagligt, dock varmt eftersom det var utomhus, massor med restauranger var där också så vi åt där ett par kvällar. Hotellen i Nusa dua var kloka nog att ha shuttlebussar som gick en gång i timmen till Bali collection o sen tillbaka likadant. Man sa bara till vakten utanför hotellet att man skulle dit så stoppade de bussen när den passerade. Vakterna stoppade förresten trafiken också när man gick över vägen utanför och stoppade alla bilar som körde in på området o kollade med spegel undertill o kikade in i bilarna. Kändes bra med lite mer säkerhet! Bali har dock haft några terrordåd historiskt sett.
Vi var och shoppade en dag i Kuta jag o kidsen. Jösses! Massor med trafik, folk, butiker o restauranger! Den där varianten, drar i en när man går förbi o look here madame, good price. Massörer o taxichaufförer i mängder! Hittade en butik där nästan allt kostade 10.000 rupier (6 kr) så shoppade loss! 😉
Färgglada o nyttiga fruktdrinkar
Vi var på Bali i 19 nätter, med mycket fritid, dvs mycket tid till träning! Jag loggade 16 träningspass under vår tid där, bara korta 25-30 minuterspass där jag varvade cykling, löpband och lyfta vikter, men dock. Sååå skönt! För visst var det trevligt när vi kom ner att ta några öl under dagen, men jösses va snabbt det kändes i kroppen! Så övergick till nyttiga fruktdrinkar och kokoksnötter istället!
Det fanns ett litet gym på hotellet
Bali är på många sätt fantastiskt och underbart men också ett fattigt och korrupt land. Flera stränder vi besökte var katastrof. Fulla med skräp, metall, glas och skit som låg i drivor. Stränderna vid hotellen var bra, de underhölls av dem men övriga stränder… oj! supertrist att se.
Vi gick i en sån där klassisk ”turistfälla” o skulle äta på en restaurang en kväll där man satt på stranden nedanför restaurangerna o såg solnedgången. Det var fullt med folk längs hela stranden, liv o rörelse, mycket asiater, ryssar och australiensare som semestrar på Bali, servitörer i mängder och absolut en vacker solnedgång. Men nedanför där vi satt, på stranden längst ner, låg det i drivor med skräp! Flygplatsen låg nära så flygen lyfte o landade nära. Men de hade förmodligen gjort dealer med alla taxichaufförer så de körde dit gästerna.
Men tyvärr.. inget jag skulle rekommendera till någon annan, maten var verkligen sådär dessutom. Och solnedgången o uppgången var vacker oavsett var man var o såg den på ön!
Visst var det en vacker solnedgång
Stränderna vid hotellen hölls rena o fina
Det var mycket chill o poolhäng
Varje resa är fantastisk och lärorik! Bali är speciellt med sin religion, 96% är hinduer, tempel, rökelser och offergåvor (frukt o mat) framför varje hus, butik och restaurang. Vi såg bröllop och vi såg stora begravningsfölje, vi hamnade i religiösa ritualer och alla som körde bil tutade konstant! De tutade när de körde in i en korsning för Gudarnas beskydd och i stort sett hela tiden fanns det någon anledning att tuta o uppmärksamma andra på trafiken, som var helt galen! Dåliga vägar o bilar överallt! Och mopedister!!! Vi hade en o samma chaufför som körde oss under vårt vistelse på Bali, han följde tom med o bodde kvar när vi reste runt, han var hela tiden ett meddelande på What´s ap iväg!
Wayan, vår chaufför, berättade mycket om livet på Bali. Spännande. Lärorikt.
Jag för min del uppskattade livet på Bali, lugnet. Passade på o låg mycket vid poolen o slappade, vilade o återhämtade, sög in solljuset!
Nu är det snart 3 veckor sedan vi kom hem. Det har varit fullt tempo från dag 1. Vi landade i hemmet kl 23 på söndagskvällen, måndagen var fullbokad med kunder o så har det varit sedan dess. Idag är första dagen som ”råkade” bli ledig eftersom mina kunder var sjuka.
Varje resa är en upplevelse, en erfarenhet för livet och jag är tacksam att vi hade den här tiden tillsammans på Bali! Men om jag kommer åka dit igen?! Nä, förmodligen inte. Åker sällan eller aldrig tillbaka till samma ställe två gånger, det finns ju en hel värld att uppleva!!!!
Tid, marknadsföring, inspiration, kreativitet, entreprenörsanda. Hur skapar man balansen mellan dem som företagare?!
De ideella projekten är något de flesta företagare möts av. Frågor om att vara med på möten, workshops med tjänstemän (på deras betalda arbetstid) för det är ”marknadsföring o gynnar i slutändan”, den inre viljan och drivkraften att driva genom projekt som gynnar och utvecklar området man bor i, för att det känns som rätt sak att göra, men som slutar i hundratals timmar av gratisarbete och går ut över egentid, familj och obefintlig semestertid.
Jag har fått nog av det. Avsade mig 2 ideella projekt i början av året och för ett par veckor sedan var mitt ansvar där över, jag markerade officiellt och helt plötsligt skedde något. Nästan magiskt.
Det frigjordes en väldig massa tid för mig! Som om universum äntligen såg till att den energin gick dit den skulle och rensade mitt energiförråd.
Så, jag jobbar mindre och tjänar mer!
Jag har inga dyra studielån jag går och betalar på, jag har däremot gjort flera misstag, ekonomiska, som företagare, misstag som varit kostsamma, riktigt kostsamma, men som är betalda och jag valt att räkna som ”lärlingspengar”. Inget att börja gräma sig över eller räkna på, det rör sig om a shitload of money helt enkelt. 😉 Som inte spelar någon roll. Mitt agerande vid dessa misstag har definierat mig som företagare och person!
När man som företagare möter på utmaningar, har du 2 alternativ. Lägg dig ner o erkänn dig besegrad eller bryt ihop och kom igen. Varenda gång har jag brutit ihop, beklagat mig, men varje gång har jag hittat och känt en inre styrka komma krypande och en bestämdhet fylla hela mitt inre. Och varje gång har jag rest mig igen. Det har inneburit omändringar, totalförvandlingar nästan men också framgång.
För visst är framgång när vi når nästa mål i livet?!
Jag låter ingen trampa på mig som företagare eller entreprenör, många har försökt längs vägen, oförståelse och motstånd har kantat vägen, och gör fortfarande, men jag är stolt över min inre drivkraft som värdesätter friheten mest av allt!
Funderar vidare kring skattemedel och respekt för dem.
Jag betalar gärna skatt. Inga problem. Så länge jag ser, känner och vet att det går till våra barn, våra äldre, vår sjukvård, våra vägar osv osv. Men när jag ser att det går till obegripliga fallskärmar, folkvalda personer som väljer att ta pengarna men struntar i arbetet, då ser jag rött. På riktigt, VA FAN!!!!
Tror på karma. Och karma kommer att komma krypande och bita dem i rumpan, ett rejält hästbett, en vacker dag. men tills dess… En del tycks ha tappat förståndet och sunda förnuftet.
Har tutat i mina barn sen de knappt kunde gå, respekt kommer man långt med. Respekt för oss själva och våra behov, våra medmänniskor och framför allt för Moder Jord.
Vad är egentligen skillnaderna mellan tjänstemän och entreprenörer?!
Vilken fråga… med så många svar.
Har i veckan haft en diskussion kring just detta. All respekt till alla inblandade, men det blev så tydligt. Det finns en del rädslor bland tjänstemännen. En entreprenör är van vid att ta risker, har lämnat trygghetssystemet o kör på, full av tillit till att det löser sig och kniper det, ja, då blir man kreativ och löser det på annat sätt. Tjänstemän är styrda av lagar o regler, inget fel med det, betalda av skattemedel som styr deras uppdrag ännu mer.
Jag har full respekt för skattemedel. Men jag avskyr när det schabblas bort på en massa gnälleri och pappersvändande. GÖR något, gör skillnad på riktigt, så det syns!
Där är nog de största skillnaderna. ..
Jag som entreprenör vill se tydliga resultat, tycker inte att pappersarbetet bakom är så himla viktigt o brinner för det jag gör så styrs inte av pengar. Pengar o ekonomi, det anpassar jag mig efter. En tjänsteman, kanske är fel och fult antagande, men är säkerhetstänkande rakt genom. Ska gärna ha både fallskärm och livväst. Och pengar är väsentliga.
Inget är fel, båda är rätt. Men det skapar problem och meningskiljaktigheter.
