Kategoriarkiv: När livet vill annorlunda

Måndagsfilosoferar om livet, utmaningar och insikter

Vissa dagar känns allt så lätt, ett enda flow som bara flyter med, alla ler, man mår bra och är i balans.

Andra dagar känns det som en klocka som hackar och där visaren fastnar på kvart i och inte riktigt kommer över knycken att ta sig upp!

Livet. Det som händer parallellt Här och Nu!

Håller ihop, absolut, tar mikropauser och andas, men det är mycket och kroppen visar att den ligger inte riktigt på max men snäppet under. Det är privat, det är i företagandet. Samtidigt har livets senaste händelser varit en god påminnelse om vad livet handlar om så jag stannar gärna upp o tar den där fikan, träffar de där människorna, utan rädsla för att missa, utan av ren njutning och tacksamhet för att jag kan och får och har möjlighet att göra det!

Vad definierar mig som person? Min vilja och envishet att visst, bryta ihop ibland, men alltid komma igen och skaka av det där, sortera bort det som utagerat och löst och gå vidare, för nästa utmaning ligger alltid runt hörnet. De dåliga dagarna finns, eller kanske inte ska kalla dem dåliga, för det är fragment och stunder, men de är lite allmänt ”pissiga” o shitty liksom! 😉

Hormoner, oooohh… dessa underbara hormoner som också vill vara med o leka, påverka och ibland slå undan fötterna.

Det är spännande att leva och det är bannemig heltid!

Inser samtidigt att de där stunderna, projekten och människorna som sårat, de sitter kvar. Och inser att det där behöver jag gräva djupare i eftersom de stoppar mig att göra det jag vill och älskar. Jag tröttnar, blir ledsen och lägger ner. I min värld lever vi tillsammans och alla behövs, som ett fantastiskt kugghjul där varje del och kugge är väsentlig för att maskineriet ska fortgå. Att någon sparkar undan, förmodligen pga av egen osäkerhet och behov av att lyfta sig själv genom att trycka undan andra, det gör ont ända in i min själ om jag ska vara helt ärlig…

De där människorna som gjort så, de är inte ens medvetna om det. Är det dem jag ska upplysa och är de mottagliga för det? Eller är det mig själv jag ska påverka och ändra, förlåta, lyfta, sortera och Göra. Hitta den där inre styrkan och passionen som faktiskt ligger på is, dvala. Jag vet ju vem som är ”lättast” att påverka.. 😉

Jag kan ju helt enkelt välja att genomföra och utveckla med de personerna som jag älskar och trivs med. De jag har runt mig just nu!

För även om en insikt är smärtsam leder det till där jag är just nu, idag, i livet, och här är precis där jag vill vara!

Jag tjatar att omgivningen är viktig, de människor vi omger oss med, och jag vidhåller att utan mina nära o kära vore jag bara en liten lort!

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör, på väg ut ur dvalan

Share

Virrvarr, jobb och att inte räcka till

Livet snurrar just nu. Med humöret. Och livet.

En nära anhörig som är svårt sjuk. Dödligheten kommer smygandes o påminner om sin existens. Låter underligt o ta det på rätt sätt, men när vår hund dog 1:e mars i fjol  så var det en fullständig schock för mig. Hon var ju odödlig o skulle leva för alltid?! Utan förvarning tog hon sina sista andetag inför oss en tisdagsmorgon. När insikten kom, hon klarar sig inte, hon är på väg bort, då brast världen för mig. Att gråta o sörja en hund så mycket, det borde inte va möjligt!

Har varit förskonad för dödligheten i många år. Min morfar som jag stod väldigt nära dog för snart 20 år sedan, men det kändes OK, han har jag fortfarande kontakt med o han hälsar på när jag behöver honom som mest.

Nu är en nära anhörig på väg. Och hela familjen blir villrådig. Hur ska vi hantera detta? Och jag som alltid varit orädd o odödlig vet inte vad jag ska tänka, känna eller tro.

Jag har redan dragit ner på tempot, rejält, jag jobbar inte gratis längre. Lik förbaskat är det tokhögt tempo. Jag går en utbildning och har 2 till inplanerade i vår. Har ju inga begränsningar så det är väl bara att köra på?! 😉 Skillnaden är att just nu har jag svårt att hantera tempot. Jag har byggt upp en inre stress som inte vill ge med sig. Inte skadlig på något vis o lugn, jag vet hur man öppnar dörrar så någon vägg lär jag inte ramma. En inre stress som påverkar humöret! Eller så känner jag in andras känslor o det blir ett virrvarr.

Vad händer i universum?! Jag tror det är det familjen går genom just nu som speglar sig i allt. Att stå så nära maken o känna hans sorg, beslutsamhet, oro, rädslor och en otrolig struktur är tufft. O jag känner mig som anhörig, inte till svärmor som är sjuk utan till maken. Och som anhörig är man inte sjuk. Som anhörig ska man finnas där o vara ett stöd. Eller?! Anhörig till en anhörig…

Jag fortsätter iaf göra en sak i taget o parallellt känna mig otillräcklig. Jag kan iaf göra något bra, och jobba, det är jag bra på!

/ virrvarret Carina, the one and only

Share

Nya spännande utmaningar i livet!

För ca 2 månader sen blev jag uppringd av en god vän, Rebecka, som jobbar som nagelbyggare på Parelle i Ystad, de hade problem o behövde akut hjälp. Tjejen som var inhyrd som fotvårdare och massör hade blivit sjukskriven och de hade väntande kunder!

Vet hur det är med att ringa till kunder som blir besvikna över avbokningar, så rumsterade om i kalendern o hoppade in.

Vilket visade sig va skitkul! =) Är ju utbildad medicinsk fotvårdsspecialist, massör, Hot stone-massör och Reiki healing master sedan många år o alltid jobbat en del med det. Periodvis har jag jobbat väldigt mycket med det dessutom.

Kvinnan som var sjukskriven meddelade sen att hon inte kommer komma tillbaka och frågan föll på mig. Om jag var intresserad av att fortsätta!!! Tja, varför inte? Spännande att bygga upp något nytt, dock med ett visst underlag redan, det lockar! Målet är satt o 2 dagar i veckan finns ju alltid. Eller hur?! För veckorna har 8 dagar! Måndagar, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag och nåndag!!!

Superkul att lägga strategi, klura på marknadsföring, beställa nya visitkort, se hur marknaden ser ut och få kollegor, som dessutom är väldigt trevliga! Jag ska på Julfest!!! Jippie!!! Yeah!!! Hahaha,  visste inte ens att jag saknat att ha någon att arbeta med!

Så nu arbetar hjärnan på högvarv!! Verkligen! O jag bara njuter o följer med i flödet!!!

Njut av Din dag! =)

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör

Share

Att studsa i botten

I lördags landade kroppen med en duns o allt svämmade över. Rädslor tog överhand för ett tag o välde ut. Den gångna veckan kändes överväldigande, besvikelser och känslan att känna mig missförstådd, vägrar använda ordet UFO men nära till hands, bubblade upp till ytan o tårarna forsade.

Så där mycket så att i söndagsmorses vaknade jag med sprängande huvudvärk o ögonen kändes som svullna klot inuti huvudet. Kände mig känslig o sårbar.

Det får man lov att göra! Även jag. För livet är inte bara en dans på rosor, ibland sticks det. 

Idag känns det bättre. Inte uppe på toppen än, men klättringen tillbaka har börjat. När botten nås så kommer livsinsikterna. Mina bottnar är inte många och de är inte långa, men de finns. Och jag låter dem finnas, låter tårarna o känslorna välla över. För även om det gör ont o lyckan känns långt borta så vet jag att det vänder, det är inte farligt att va där nere o vända.

Kärlek!

Bara för att bilden är söt! I dubbel bemärkelse. ;)
Bara för att bilden är söt! I dubbel bemärkelse. 😉

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör / Ystad

Share