Vissa dagar känns allt så lätt, ett enda flow som bara flyter med, alla ler, man mår bra och är i balans.
Andra dagar känns det som en klocka som hackar och där visaren fastnar på kvart i och inte riktigt kommer över knycken att ta sig upp!
Livet. Det som händer parallellt Här och Nu!
Håller ihop, absolut, tar mikropauser och andas, men det är mycket och kroppen visar att den ligger inte riktigt på max men snäppet under. Det är privat, det är i företagandet. Samtidigt har livets senaste händelser varit en god påminnelse om vad livet handlar om så jag stannar gärna upp o tar den där fikan, träffar de där människorna, utan rädsla för att missa, utan av ren njutning och tacksamhet för att jag kan och får och har möjlighet att göra det!
Vad definierar mig som person? Min vilja och envishet att visst, bryta ihop ibland, men alltid komma igen och skaka av det där, sortera bort det som utagerat och löst och gå vidare, för nästa utmaning ligger alltid runt hörnet. De dåliga dagarna finns, eller kanske inte ska kalla dem dåliga, för det är fragment och stunder, men de är lite allmänt ”pissiga” o shitty liksom! 😉
Hormoner, oooohh… dessa underbara hormoner som också vill vara med o leka, påverka och ibland slå undan fötterna.
Det är spännande att leva och det är bannemig heltid!
Inser samtidigt att de där stunderna, projekten och människorna som sårat, de sitter kvar. Och inser att det där behöver jag gräva djupare i eftersom de stoppar mig att göra det jag vill och älskar. Jag tröttnar, blir ledsen och lägger ner. I min värld lever vi tillsammans och alla behövs, som ett fantastiskt kugghjul där varje del och kugge är väsentlig för att maskineriet ska fortgå. Att någon sparkar undan, förmodligen pga av egen osäkerhet och behov av att lyfta sig själv genom att trycka undan andra, det gör ont ända in i min själ om jag ska vara helt ärlig…
De där människorna som gjort så, de är inte ens medvetna om det. Är det dem jag ska upplysa och är de mottagliga för det? Eller är det mig själv jag ska påverka och ändra, förlåta, lyfta, sortera och Göra. Hitta den där inre styrkan och passionen som faktiskt ligger på is, dvala. Jag vet ju vem som är ”lättast” att påverka.. 😉
Jag kan ju helt enkelt välja att genomföra och utveckla med de personerna som jag älskar och trivs med. De jag har runt mig just nu!
För även om en insikt är smärtsam leder det till där jag är just nu, idag, i livet, och här är precis där jag vill vara!
Jag tjatar att omgivningen är viktig, de människor vi omger oss med, och jag vidhåller att utan mina nära o kära vore jag bara en liten lort!
Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör, på väg ut ur dvalan
