Har ju en liten valp på 5,5 månader. Vår Becky dog, väldigt oväntat, den 1:e mars och lämnade ett enormt tomrum efter sig. Jag stod inte ut. Så dag 1 började jag leta hund igen. Maken var inte alls med på noterna. Han sa nej till ny hund, ville inte bli så ledsen en gång till. Försökte vara pedagogisk o förklara att det är så att älska och det är värt det, tänk om vi skulle vara utan alla de år vi hade med Becky av rädsla för att bli sårade.

Men ont gjorde det och saknaden hugger i bröstet varje gång en westie går förbi. 

Oavsett, det blev en valp redan 2 veckor efter Becky dig. En liten Dex som haft en ägare innan, utöver uppfödaren, som inte kunde behålla honom. Ett yrväder. Men fantastiskt charmig.

Att ta in en valp på 4 månader o tro att livet ska fortgå som vanligt, det var hyfsat naivt. 😉 Han har fått stor plats i livet. Han är med mig ofta på jobb, något en hund inte automatiskt fixar så där strålande utan får lära sig. Hur man ska bete sig. Inte för långa stunder för det orkar han helt enkelt inte, han är en bebis.

Att han haft 2 ägare tidigare innebar att han behövde mycket trygghet och stabilitet. Och kärlek. Så jag blev han trygga punkt, skapade rutiner och hade honom vid min sida i stort sett hela tiden. Tills han vågade ge sig iväg o utforska, bli stor på egen hand.

Idag var han med hos en kund i Malmö där jag masserar varannan onsdag och skötte sig så där exemplariskt. Superkul! Igår var han med på Parelle och skötte sig minst lika bra. Och nu ligger han däckad bredvid mig efter 2 händelserika dagar med massor av intryck. 😉

Han har blivit en trygg och klok hund, gillar att lära sig o träna, lätt att ha med, finner sig i det mesta och är en liten ulltuss full av kärlek. Han är helt perfekt!!!

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör