Etikettarkiv: tillbakablick

Blogg 18: Tillbakablick del 3

Jag har slutat känna mig som ett UFO. Förlikat mig med att inte passa in enligt normen helt och har lärt mig förstå känslor jag kan väcka hos andra.

”Hur hinner du med allt”? ”Hur många timmar har ditt dygn?” ”Jösses, jag blir trött av att läsa allt du gör!” ”Du är för entreprenöriell!”

Det är OK. Vi är olika. Det väcker känsla av otillräcklighet hos en del det jag gör, eller rättare sagt, alla de sakerna jag gör. Men vi gör alla det vi är här för. Jag ska göra allt detta. För att jag kan. Och behöver. Min mening är aldrig att väcka dessa känslor av otillräcklighet hos andra, det ligger på deras ansvar, utan att inspirera.

Lever i ett förhållande med en man som gör en sak. I taget. Hela tiden. Och kan inte ens sätta någon tid på när han kommer hem, om han ens kommer den dagen eller nästa vecka. Förstå hur många år det tagit att förstå det för mig!?! Hur är det ens möjligt. Men han gör en sak åt gången, väldigt bra. Önskar ibland att jag kunde släppa taget om hus, hem, barn o ekonomi o bara göra en sak. Men det vore inte jag. För min hjärna hade tröttnat på ett par veckor. Kanske en…

Nä, det som gör mig ledsen, besviken och som sen väcker ilska och obstinata känslor i nästa steg är småaktigheten. Illviljan att vilja förändras. När de jag möter stänger ute och stänger ner istället för att ha ett öppet sinne. För att jag skrämmer dem, är udda … 

Jag är inte på något vis Einstein, överintelligent eller någon ybermänniska! Har oändligt många jag ser upp till och inspireras av. Är väldigt ödmjuk och tacksam för den jag är.

Och för dig som inte känner mig ser säkert detta som skryt. Det må så vara. Jag berättar min sanning. Från hjärtat.

Så summa sumarium. Det finns något som benämns med Jantelagen. Du ska inte tro du är något. Eller var det, du ska veta att du är något?! Jag har aldrig brytt mig om att läsa o lära mig den. Ser den som totalt ointressant. Men är rädd för att några, kanske framför allt påtagligt i mindre städer, har läst den och ännu värre, trott på det som står.

Det är OK. Vi föds alla som barn och lär oss längs livet. Om vi vill. Vill vi inte är det också OK. Min önskan är att alla är där de är i livet för att de valt det och faktiskt VILL vara där! 

Vi får se hur länge jag stannar i denna småstaden. Det beror på vad livet vill och vad som händer längs vägen! =)

nothing-is-written-in-stone-527756_1280 kopia

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör

 

 

Share

Blogg 17: Tillbakablick del 2

Efter skilsmässan för 10 år sedan träffade jag efter ett halvår min ungdomskärlek igen. Vi hade en tid ihop i ungdomen under 2,5 år och var förlovade (hemligt, min pappa visste aldrig det ;)), fick kontakt igen och det var en självklarhet att vi skulle fortsätta där vi slutade. Ett förhållande med ups and downs, utmaningar och väldigt mycket kärlek. Det är kanske alla utmaningar som stärker?!

Oavsett. Vi bodde 3 år i Harlösa och insåg att vi behövde flytta närmre Malmö eller Ystad där våra barn gick i skolan och vi körde som vettvillingar varannan vecka. Mitt löfte om att aldrig återvända till Ystad var tufft att bryta. Det tog 6 månader och jag gick genom ett mindre helvete. Alla gamla känslor som vällde upp. Varför jag lämnat. Hur jag fått trycka tillbaka den jag varit och hur det gav uttryck.

Insåg att jag är gammal nog att välja själv, klok och stark nog att göra det också. Så bit för bit närmade vi oss Ystad. Tittade o hus utanför först, så jag slapp möta de värsta demonerna, men kände till slut att rent praktiskt var det nog lättast att bo i centrala Ystad. Vi hittade ett hus, flyttade. Jag pendlade till Malmö första året. Som en invänjning… Släppte sen uppdrag efter hand i Malmö för att satsa på Ystad. Gav järnet och minglade och nätverkade loss. Mitt invanda sätt att bygga nätverk, lära känna folk, marknadsföra mitt personliga varumärke och därmed det jag gör.

Det har gett resultat. Jag känner mycket folk idag och de känner mig. Och 90 % av tiden funkar jag bra i Ystad. Har valt de jag vill ha omkring mig och behöver för att fortsätta utveckla och göra det jag faktiskt är här på jorden för att göra.

Ändå… ibland… så förklarar jag för min man att första chansen, så flyttar jag. Kvävs inte längre, för jag gör det jag vill och känner i magen är rätt, men blir så infernaliskt ledsen och arg. Så där barnsligt mycket.

Du kan läsa mer om det imorgon! 😉

I dagens Lokaltidningen

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör

Share