I större delen av mitt liv har jag varit arbetsnarkoman. Haft flera jobb och projekt parallellt, haft en press på mig själv att prestera och en hjärna som bubblat näst intill konstant. Har tränat mig i att stänga ner den och låta den vila, utan min träning hade jag varit lost.
Så hände det för ett par år sedan. Jag såg över på hur jag jobbade. 400 timmar ideellt arbete på ett år och ingen semester. Ifrågasatte mig själv om jag var dum i huvudet och vad jag höll på med och började dra ner på projekt. Rensade, skalade av.
För ett år sedan tänkte jag; jag ska kanske bara jobba 5-6 dagar i veckan!?! Istället för 6-7 som nästan alltid blev 7. Och jösses! Vilken skillnad! Nu har det gått så långt att jag inte längre skäms över att säga att jag är ledig en dag och bara ska njuta av livet! Det kallar jag framsteg. Och utveckling!
Idag är jag ”ledig”, med lite småpyssel med ett evenemang i slutet av augusti och ett par mail att svara på och boka in ett par möten, men sen är jag ledig. Körde till maken som ankom till Kåseberga hamn på småtimmarna inatt och sa godmorgon med hunden. Båten full av dykare och vi fick en kopp kaffe ihop, sen skulle de vidare ut o dyka och vi körde hem, Dex och jag. Så skönt!
Inte varje dag kropp o själ är i balans men just nu har det varit några sådana dagar. Fantastiskt! Iofs föregicks de av några grymma PMS dagar där jag var ett monster! Men nu är livet i harmoni! Och jag njuter!
Förhållande och relationer är aldrig enkelt, de kräver ständig energi, arbete, förståelse, insikt och kärlek.
Har ju en man som är på sjön stor del av året, inget så där regelbundet 2 veckor iväg 2 hemma, utan ibland över dagen, ibland blåser det o ställs in, ibland 4 dagar, 8 dagar, 1 månad. Där båten och dykarna behövs, där är han.
Tanken har varit att vi ska jobba mer ihop och det är sakta men säkert ditåt jag arbetar. Men själva jobbet är inte den stora utmaningen. Det är det mentala. För att kunna vara ute på sjön mer ihop behöver jag släppa det jag gör idag mer. Har släppt taget om många projekt men har kvar en hel del fortfarande. Inkomstmässigt känns det dumt att släppa o stänga och jag söker alternativa lösningar men framför allt mentalt. Jag är uppfostrad med föräldrar som skildes och där ekonomin var snedvriden av att mamma varit hemma i 12 år med oss barn. Så den stora rädslan är att inte ha något eget som jag kan kontrollera o styra, att släppa taget om (den lilla men dock) inkomst jag har redan. Det som jag byggt. Det jag är stolt över.
Ett pågående projekt som kommer landa när det är klart. Tankarna och styrningen är på rätt väg. Så just nu startar jag inga nya projekt utan gör mer det som jag redan kan o gör. Funderade på en ny utbildning men det landade inte rätt i magen så släppte det. Att följa magkänslan är viktigt för mig. Energiernas flöde. Det blir som det ska vara. Just nu sysselsätter jag mig på hemmaplan, får alltid otroligt mycket gjort när maken är på sjön, energikapitalet räcker till massor.
Men nu är det en fullbokad jobbdag på Parelle som ligger framför mig. Kvavt och varmt ute, regnade precis en skvätt, svettig fast jag sitter still o inte gjort något. Men längtar till Parelle, till kollegorna som jag bara älskar och till kunderna som fyller mina dagar med utmaningar, utveckling, livshistorier och glädje!
Insåg så där på riktigt i veckan vad som är ”fel” på mig. HSP, högsensitiv person. Har alltid förstått det men det är svårt att förmedla till nära omgivningen att jag inte fixar vissa omgivningar, händelser, får huvudvärk titt som tätt när det är för mycket intryck och verkligen på riktigt behöver landa och vara ensam ibland.
När jag inte får den balansen på fullt ös, för det har tveklöst och har inga problem att hantera, och totalt lugn gärna i naturen, då kan jag inte hantera min hjärna, då löper den amok och blir vrång och svår. Min käre make som får ta det. För jag har lärt mig att uppföra mig bland folk! 😉 Då finns inga filter. Och alla känslor från folk omkring plus mina egna demoner och hjärnspöken får fritt spelrum. Men ge mig någon timme i skogen eller på stranden och I´m back in business.
Har alltid förstått att det finns något annorlunda med mig, har försökt tämja det och kräver i stort sett dagliga doser av olika kosttillskott som kan balansera upp. Utan dem har jag väldigt svårt att hantera mig själv. Har min reiki jag använder mycket och har fantastiska vänner omkring som jag kan kontakta och som hjälper balansera på distans, när hjärnan inte vill stänga ner. Borde ha månadsabonnemang hos Aryel, min räddare i nöden! (www.aryel.se)
Vad mer gör jag för att funka?! Har alltid haft en ständig lust för utveckling, den driver mig framåt, nya insikter, nya lärdomar, utmaningar och projekt. Älskar det! Friheten! Passionen att känna något i hjärtat som bara är rätt! Och att sen göra! Intuition eller vad man kallar det, den är stark. Men det kan också vara den som spelar mig spratt. När jag inte längre kan skilja på känslor och tankar.
Visst är det skönt att vi är olika?! Sån här är jag. Jag lär mig mer om det för varje dag som går och försöker hitta sätt att balansera. Jag försöker vara en god förebild för våra barn i detta också. Min skatter i livet!
Att ha något att se fram emot när höstmörkret kommer och sakta men säkert formar sitt grepp runt en, det är en livräddning för mig. 2016 jobbade jag mycket som alltid med bara 6 dagars semester (lördag o söndag inräknat) under sommaren och i början på hösten funderade jag på hur jag skulle överleva.
Resor söker o letar jag efter hela tiden, ett vardagsnöje jag har, men det blev med mer beslutsamhet då. Efter många om o men, sökningar o funderingar så bokade jag 3 veckor på Bali med familjen med avresa 2:e januari.
Sååå skönt det var att ha resan att se fram emot hela hösten! Speciellt inför jul då tempot var galet o dagarna långa kändes det som en milstolpe o en anledning att fortsätta för vilan var nära.
2:e januari tog vi tåget från Ystad vid 17-tiden för att lyfta från Kastrup 21.30 på kvällen. Vi stoppade i Doha eftersom vi flög med Qatar airways och hade 3 timmar där, och hoppade sen på nästa flyg till Denpasar Bali. Nästan 17 timmars flygresa totalt o med mellanlandningar o incheckning, tågresa o taxiresa så var vi 24 timmar senare på hotellet i Nusa dua på Bali.
Ett rent o fräscht IBIS hotell, det låg inte nere på stranden (kostade 3 gånger så mycket att bo där) utan hade ett hotell och en liten väg mellan, men hotellet var toppen med fina rum, fantastisk personal, härlig pool, bra frukost och allt man behöver för att ha det gott på sin ledighet.
Första kvällen!
Nu när vi kommit hem har väldigt många frågat, hur var det, var det så fantastiskt som det såg ut på bilderna?!
För visst har vi tagit fantastiska bilder o visst har vi haft det gott! Ingen tvekan om det. Det är varmt, Bali ligger nära ekvatorn så det går inte under 30 grader, det regnade varje dag men bara 2 dagar dagtid, resten på nätterna o solen tittade fram tidiga morgon. Det var grönt o härligt överallt. Vi var och tittade oss omkring en del, åkte upp till norra delen av ön, Tulamben, och dök på vrak där. Bodde 2 nätter på ett kanonboende där. Boendet jag hade bokat via Booking.com hemifrån som skulle vara 4-stjärnigt var rena rama katastrofen! Så vi tog avbokningsavgiften o hittade ett nytt boende på dykcentrat!
Eftersom hela familjen har dykcertifikat är det kul att hålla intresset vid liv lite för barnens skull, en rätt dyr sport så kanske inget de prioriterar de närmaste åren, men de har sina cert (från Thailand 2015) och har gjort en del spännande dyk. En helt annan värld som vi delar tillsammans!
Utanför Tulamben ligger ett vrak som torpederades där 11 januari 1942 så på 75-årsdagen gjorde vi ett dyk där på morgonen!
Vi fick ihop vars 4-8 dyk o hade mysiga o lata dagar i Tulamben men drog sedan vidare på slingriga bergsvägar, stannade vid ett tempel på vägen eftersom vår chaufför skulle be o vi sträcka på benen, till centrala delen av ön, Ubud. En hektisk stad med massor med folk, tempel, restauranger och lic och rörelse! Och en stor marknad! Barnen var i himmelriket! Jag inte så mycket… gick en runda med maken när vi kom fram o fick något kallt att dricka men var trött så valde gå o lägga mig en stund när resten av familjen gick o käkade. När de kom hem hade jag feberfrossa o kände att jag ger upp ett tag att försöka o bara låter kroppen vila o återhämta sig.
Maken satt bredvid sängen o var orolig, skickade iväg sonen att handla vatten och en termometer o fick i mig febernedsättande. Till saken hör att boendet var väldigt speciellt. Det var ett sk homestay. Vi bodde hos en privatfamilj i en av deras byggnader utan aircondition med myrinvasion på vår toa o en stor ödla, skink, i tagket i vår stuga. Barnens rum var fint! I 35-40 grader låg jag o huttrade o frös o sov i 18 timmar.
Utanför barnens rum i Ubud
Det var rätt skönt att komma tillbaka ”hem” efter några dagar iväg, Nusa dua mer som vårt då. Sen följde lite sjukdom på vartannat. Maken fick feber ett par dagar, extradottern var förkyld under hela tiden, jag blev galet magsjuk några dagar o åt de sista dagarna bara frukttallrik och ceasarsallad o drack fruktdrinkar och innan vi skulle åka hem, dagen innan, fick sonen en febertopp på 40 grader…
Men det var inte allt vi gjorde! Vi åkte o tittade på Waterblow nere i södra delen, vi var på Bali collection, ett ”köpcenter” a la Bali med massor med souvenirbutiker och klädesbutiker, väldigt mysigt o behagligt, dock varmt eftersom det var utomhus, massor med restauranger var där också så vi åt där ett par kvällar. Hotellen i Nusa dua var kloka nog att ha shuttlebussar som gick en gång i timmen till Bali collection o sen tillbaka likadant. Man sa bara till vakten utanför hotellet att man skulle dit så stoppade de bussen när den passerade. Vakterna stoppade förresten trafiken också när man gick över vägen utanför och stoppade alla bilar som körde in på området o kollade med spegel undertill o kikade in i bilarna. Kändes bra med lite mer säkerhet! Bali har dock haft några terrordåd historiskt sett.
Vi var och shoppade en dag i Kuta jag o kidsen. Jösses! Massor med trafik, folk, butiker o restauranger! Den där varianten, drar i en när man går förbi o look here madame, good price. Massörer o taxichaufförer i mängder! Hittade en butik där nästan allt kostade 10.000 rupier (6 kr) så shoppade loss! 😉
Färgglada o nyttiga fruktdrinkar
Vi var på Bali i 19 nätter, med mycket fritid, dvs mycket tid till träning! Jag loggade 16 träningspass under vår tid där, bara korta 25-30 minuterspass där jag varvade cykling, löpband och lyfta vikter, men dock. Sååå skönt! För visst var det trevligt när vi kom ner att ta några öl under dagen, men jösses va snabbt det kändes i kroppen! Så övergick till nyttiga fruktdrinkar och kokoksnötter istället!
Det fanns ett litet gym på hotellet
Bali är på många sätt fantastiskt och underbart men också ett fattigt och korrupt land. Flera stränder vi besökte var katastrof. Fulla med skräp, metall, glas och skit som låg i drivor. Stränderna vid hotellen var bra, de underhölls av dem men övriga stränder… oj! supertrist att se.
Vi gick i en sån där klassisk ”turistfälla” o skulle äta på en restaurang en kväll där man satt på stranden nedanför restaurangerna o såg solnedgången. Det var fullt med folk längs hela stranden, liv o rörelse, mycket asiater, ryssar och australiensare som semestrar på Bali, servitörer i mängder och absolut en vacker solnedgång. Men nedanför där vi satt, på stranden längst ner, låg det i drivor med skräp! Flygplatsen låg nära så flygen lyfte o landade nära. Men de hade förmodligen gjort dealer med alla taxichaufförer så de körde dit gästerna.
Men tyvärr.. inget jag skulle rekommendera till någon annan, maten var verkligen sådär dessutom. Och solnedgången o uppgången var vacker oavsett var man var o såg den på ön!
Visst var det en vacker solnedgång
Stränderna vid hotellen hölls rena o fina
Det var mycket chill o poolhäng
Varje resa är fantastisk och lärorik! Bali är speciellt med sin religion, 96% är hinduer, tempel, rökelser och offergåvor (frukt o mat) framför varje hus, butik och restaurang. Vi såg bröllop och vi såg stora begravningsfölje, vi hamnade i religiösa ritualer och alla som körde bil tutade konstant! De tutade när de körde in i en korsning för Gudarnas beskydd och i stort sett hela tiden fanns det någon anledning att tuta o uppmärksamma andra på trafiken, som var helt galen! Dåliga vägar o bilar överallt! Och mopedister!!! Vi hade en o samma chaufför som körde oss under vårt vistelse på Bali, han följde tom med o bodde kvar när vi reste runt, han var hela tiden ett meddelande på What´s ap iväg!
Wayan, vår chaufför, berättade mycket om livet på Bali. Spännande. Lärorikt.
Jag för min del uppskattade livet på Bali, lugnet. Passade på o låg mycket vid poolen o slappade, vilade o återhämtade, sög in solljuset!
Nu är det snart 3 veckor sedan vi kom hem. Det har varit fullt tempo från dag 1. Vi landade i hemmet kl 23 på söndagskvällen, måndagen var fullbokad med kunder o så har det varit sedan dess. Idag är första dagen som ”råkade” bli ledig eftersom mina kunder var sjuka.
Varje resa är en upplevelse, en erfarenhet för livet och jag är tacksam att vi hade den här tiden tillsammans på Bali! Men om jag kommer åka dit igen?! Nä, förmodligen inte. Åker sällan eller aldrig tillbaka till samma ställe två gånger, det finns ju en hel värld att uppleva!!!!
Vad är egentligen skillnaderna mellan tjänstemän och entreprenörer?!
Vilken fråga… med så många svar.
Har i veckan haft en diskussion kring just detta. All respekt till alla inblandade, men det blev så tydligt. Det finns en del rädslor bland tjänstemännen. En entreprenör är van vid att ta risker, har lämnat trygghetssystemet o kör på, full av tillit till att det löser sig och kniper det, ja, då blir man kreativ och löser det på annat sätt. Tjänstemän är styrda av lagar o regler, inget fel med det, betalda av skattemedel som styr deras uppdrag ännu mer.
Jag har full respekt för skattemedel. Men jag avskyr när det schabblas bort på en massa gnälleri och pappersvändande. GÖR något, gör skillnad på riktigt, så det syns!
Där är nog de största skillnaderna. ..
Jag som entreprenör vill se tydliga resultat, tycker inte att pappersarbetet bakom är så himla viktigt o brinner för det jag gör så styrs inte av pengar. Pengar o ekonomi, det anpassar jag mig efter. En tjänsteman, kanske är fel och fult antagande, men är säkerhetstänkande rakt genom. Ska gärna ha både fallskärm och livväst. Och pengar är väsentliga.
Inget är fel, båda är rätt. Men det skapar problem och meningskiljaktigheter.
Precis jobbat klart. En omväxlande dag med både kunder, möte för ett nytt projekt, leveranser och anmälningar till Bli Berörds evenemang. Precis som jag trivs bäst att jobba! =)
Är otroligt nöjd med dagen som företagare! Som mamma, ja, det har sina utmaningar att ha tonårsbarn. 😉 Undrar ibland om de inte tröttnar på mitt tjat, jag gör det iaf! Hur många gånger bör man upprepa sig? Började fundera på konsekvenser idag. Hehehe.. Du vet, det är de där enkla sakerna, ta ner disken från ditt rum, ta ner tvätten, ta ner smutstvätten, plocka undan efter dig i köket. Ja, typ det där. Upprepar det VARJE dag!
Maken jobbar i Ystad idag, hela veckan faktiskt, med Havsresan. Ett samarbetsprojekt han varit en del av i några år, de flyttar runt till olika kuststäder i Skåne, i år är de i Ystad. Idag har de tydligen dykt. Såg det på facebook. 😉 Fick frågan innan idag, ”va skoj, då träffas ni på riktigt denna veckan?!”, öhh.. nä?! Han sover i båten. Han var iofs hemma om o hämtade grejor. Tog 10 minuter sen var han iväg som en avlöning igen. Känner mig tokdissad! 😉
Så eftersom ingen annan (snyft snyft) ger mig frukost på sängen imorgon så har jag ställt in bakmaskinen så jag får nybakat glutenfritt bröd kl 7.20 imorgonbitti. Det och kaffe och jag mår som en prinsessa! =)
Jag skapar mitt eget liv och även om jag just nu är ledsen över att sova ensam inatt igen så lever jag det liv jag valt och njuter av! =)
Totalt slut efter en mysig dag full av frisk luft, god mat och skojigt sällskap. En riktig söndag!
Tog ut räzern, Vita faran, på premiärtur idag. =) Efter 2 veckor med hosta och förkylning kändes det bra att kunna cykla 2,5 mil utan några större problem, kroppen kändes fräsch o pigg och jag hade mer ork när jag kom hem. Höll ett ganska lugnt tempo utan att toktrampa.
Hem, duscha och iväg o handla till picknicken vi var bjudna på.
Hamnade på en supermysig picknick med kända och okända människor, vi var ju bjudna så inte helt off ;). Mitt i en hage, i en dunge, vid en sjö. Massa god mat och kul sällskap. Satt o pratade med nya människor som alltid är upplivande. =)
Nu däremot är jag trött. Skyller helt på den friska luften! Är bannemig inte van! 😉
Netflix i sängen låter lockande. Full vecka med massa jobb framför så bara att tagga och ladda.
Idag, för 18 år sedan, kl 21.28 föddes min förstfödde. Efter 26 timmars förlossning, smärtor, oro, bedövningar, sugklocka och till slut oändlig glädje och kärlek!
Jag var 23 år gammal och visste allt om livet!
Idag är jag 41 och vet betydligt mindre… ju mer jag lär mig, desto mer inser jag vad lite jag kan och vet! Och önskar att lärdomar om livet och dess goda kommer fortsätta komma.
Idag är min son i fokus, min stolthet och min glädje i livet! Ser så på varje barn vi har. Livet vore allt bra meningslöst utan dem! <3
Har ju en liten valp på 5,5 månader. Vår Becky dog, väldigt oväntat, den 1:e mars och lämnade ett enormt tomrum efter sig. Jag stod inte ut. Så dag 1 började jag leta hund igen. Maken var inte alls med på noterna. Han sa nej till ny hund, ville inte bli så ledsen en gång till. Försökte vara pedagogisk o förklara att det är så att älska och det är värt det, tänk om vi skulle vara utan alla de år vi hade med Becky av rädsla för att bli sårade.
Men ont gjorde det och saknaden hugger i bröstet varje gång en westie går förbi.
Oavsett, det blev en valp redan 2 veckor efter Becky dig. En liten Dex som haft en ägare innan, utöver uppfödaren, som inte kunde behålla honom. Ett yrväder. Men fantastiskt charmig.
Att ta in en valp på 4 månader o tro att livet ska fortgå som vanligt, det var hyfsat naivt. 😉 Han har fått stor plats i livet. Han är med mig ofta på jobb, något en hund inte automatiskt fixar så där strålande utan får lära sig. Hur man ska bete sig. Inte för långa stunder för det orkar han helt enkelt inte, han är en bebis.
Att han haft 2 ägare tidigare innebar att han behövde mycket trygghet och stabilitet. Och kärlek. Så jag blev han trygga punkt, skapade rutiner och hade honom vid min sida i stort sett hela tiden. Tills han vågade ge sig iväg o utforska, bli stor på egen hand.
Idag var han med hos en kund i Malmö där jag masserar varannan onsdag och skötte sig så där exemplariskt. Superkul! Igår var han med på Parelle och skötte sig minst lika bra. Och nu ligger han däckad bredvid mig efter 2 händelserika dagar med massor av intryck. 😉
Han har blivit en trygg och klok hund, gillar att lära sig o träna, lätt att ha med, finner sig i det mesta och är en liten ulltuss full av kärlek. Han är helt perfekt!!!
