Är sedan några dagar hemma från 4 veckors semester. Åkte till Thailand med hela familjen på Lucia. Insåg efter 3 veckor där nere, eller rättare sagt, kände i hela kroppen, att det var då jag landade, slappnade av och kände den där inre styrkan komma och stanna, stabilt, för att stanna. Insåg i samma veva hur sliten jag faktiskt varit. 

Jag har alltid jobbat mycket. Älskar att jobba och allt jag gör. Och har stålsatt mig o fortsatt även om kroppen varit trött o sliten, magkatarren har bråkat, migränen pockat på uppmärksamhet, andningen varit kort och sömnen dålig. Det går. Det går riktigt länge till och med. Har aldrig vågat ta mer än 1 veckas semester i taget, alltid varit lite rädd för vad min hjärna hittar på när den får vila o ro.

Men i december månad i fjol kände jag att måttet faktiskt var rågat. Vid några tillfällen skulle jag på möte men satt o grät okontrollerat istället, vid ett tillfälle var det en kollega på en nätverksträff som bara sa ”hur mår du?” och jag bara brast ut i storgråt o slängde mig om halsen på henne (tusen tack till vänliga själar!!). Blev rädd för mig själv o gick o tränade för att ge mig själv konstgjord andning.

För träning funkar. Då stängs hjärnan ner för en stund o kroppen får rensa och ladda ny energi. Men när energin tar slut nästan lika snabbt som den laddas, då är det fler träningspass som gäller.

Jag är väldigt övertygad om att jag aldrig skulle ”gå in i väggen”. Har full tillit till att saker o ting hade tagit annan vändning isf, jag hade blivit sjuk o tvingats vila eller möten hade avbokats så små korta luckor hade öppnats. Så funkar mitt liv. Flöde. Flow.

Däremot har jag alltid jobbat mycket, alltid flera projekt parallellt, men aldrig varit så nära att brista och balanserat så hårt.

Vet du, de där 4 veckornas semester fick mig att våga! Våga göra om det och kanske tom ett par gånger om året. För min hjärna uppförde sig exemplariskt! Den stängde av, visst gjorde jag smågrejor under tiden som det dök upp, men det var lugnt, hjärnan gick i i viloläge för jag bad den om det! Den fick inte eget liv och egen vilja!

Så att börja jobba nu igen, är ren o skär njutning!!! Älskar varje sekund av det!!!

Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör