I större delen av mitt liv har jag varit arbetsnarkoman. Haft flera jobb och projekt parallellt, haft en press på mig själv att prestera och en hjärna som bubblat näst intill konstant. Har tränat mig i att stänga ner den och låta den vila, utan min träning hade jag varit lost.

Så hände det för ett par år sedan. Jag såg över på hur jag jobbade. 400 timmar ideellt arbete på ett år och ingen semester. Ifrågasatte mig själv om jag var dum i huvudet och vad jag höll på med och började dra ner på projekt. Rensade, skalade av.

För ett år sedan tänkte jag; jag ska kanske bara jobba 5-6 dagar i veckan!?! Istället för 6-7 som nästan alltid blev 7. Och jösses! Vilken skillnad! Nu har det gått så långt att jag inte längre skäms över att säga att jag är ledig en dag och bara ska njuta av livet! Det kallar jag framsteg. Och utveckling!

Idag är jag ”ledig”, med lite småpyssel med ett evenemang i slutet av augusti och ett par mail att svara på och boka in ett par möten, men sen är jag ledig. Körde till maken som ankom till Kåseberga hamn på småtimmarna inatt och sa godmorgon med hunden. Båten full av dykare och vi fick en kopp kaffe ihop, sen skulle de vidare ut o dyka och vi körde hem, Dex och jag. Så skönt!

Inte varje dag kropp o själ är i balans men just nu har det varit några sådana dagar. Fantastiskt! Iofs föregicks de av några grymma PMS dagar där jag var ett monster! Men nu är livet i harmoni! Och jag njuter!

Carina