Att ha något att se fram emot när höstmörkret kommer och sakta men säkert formar sitt grepp runt en, det är en livräddning för mig. 2016 jobbade jag mycket som alltid med bara 6 dagars semester (lördag o söndag inräknat) under sommaren och i början på hösten funderade jag på hur jag skulle överleva.
Resor söker o letar jag efter hela tiden, ett vardagsnöje jag har, men det blev med mer beslutsamhet då. Efter många om o men, sökningar o funderingar så bokade jag 3 veckor på Bali med familjen med avresa 2:e januari.
Sååå skönt det var att ha resan att se fram emot hela hösten! Speciellt inför jul då tempot var galet o dagarna långa kändes det som en milstolpe o en anledning att fortsätta för vilan var nära.
2:e januari tog vi tåget från Ystad vid 17-tiden för att lyfta från Kastrup 21.30 på kvällen. Vi stoppade i Doha eftersom vi flög med Qatar airways och hade 3 timmar där, och hoppade sen på nästa flyg till Denpasar Bali. Nästan 17 timmars flygresa totalt o med mellanlandningar o incheckning, tågresa o taxiresa så var vi 24 timmar senare på hotellet i Nusa dua på Bali.
Ett rent o fräscht IBIS hotell, det låg inte nere på stranden (kostade 3 gånger så mycket att bo där) utan hade ett hotell och en liten väg mellan, men hotellet var toppen med fina rum, fantastisk personal, härlig pool, bra frukost och allt man behöver för att ha det gott på sin ledighet.
Nu när vi kommit hem har väldigt många frågat, hur var det, var det så fantastiskt som det såg ut på bilderna?!
För visst har vi tagit fantastiska bilder o visst har vi haft det gott! Ingen tvekan om det. Det är varmt, Bali ligger nära ekvatorn så det går inte under 30 grader, det regnade varje dag men bara 2 dagar dagtid, resten på nätterna o solen tittade fram tidiga morgon. Det var grönt o härligt överallt. Vi var och tittade oss omkring en del, åkte upp till norra delen av ön, Tulamben, och dök på vrak där. Bodde 2 nätter på ett kanonboende där. Boendet jag hade bokat via Booking.com hemifrån som skulle vara 4-stjärnigt var rena rama katastrofen! Så vi tog avbokningsavgiften o hittade ett nytt boende på dykcentrat!
Eftersom hela familjen har dykcertifikat är det kul att hålla intresset vid liv lite för barnens skull, en rätt dyr sport så kanske inget de prioriterar de närmaste åren, men de har sina cert (från Thailand 2015) och har gjort en del spännande dyk. En helt annan värld som vi delar tillsammans!
Utanför Tulamben ligger ett vrak som torpederades där 11 januari 1942 så på 75-årsdagen gjorde vi ett dyk där på morgonen!
Vi fick ihop vars 4-8 dyk o hade mysiga o lata dagar i Tulamben men drog sedan vidare på slingriga bergsvägar, stannade vid ett tempel på vägen eftersom vår chaufför skulle be o vi sträcka på benen, till centrala delen av ön, Ubud. En hektisk stad med massor med folk, tempel, restauranger och lic och rörelse! Och en stor marknad! Barnen var i himmelriket! Jag inte så mycket… gick en runda med maken när vi kom fram o fick något kallt att dricka men var trött så valde gå o lägga mig en stund när resten av familjen gick o käkade. När de kom hem hade jag feberfrossa o kände att jag ger upp ett tag att försöka o bara låter kroppen vila o återhämta sig.
Maken satt bredvid sängen o var orolig, skickade iväg sonen att handla vatten och en termometer o fick i mig febernedsättande. Till saken hör att boendet var väldigt speciellt. Det var ett sk homestay. Vi bodde hos en privatfamilj i en av deras byggnader utan aircondition med myrinvasion på vår toa o en stor ödla, skink, i tagket i vår stuga. Barnens rum var fint! I 35-40 grader låg jag o huttrade o frös o sov i 18 timmar.
Det var rätt skönt att komma tillbaka ”hem” efter några dagar iväg, Nusa dua mer som vårt då. Sen följde lite sjukdom på vartannat. Maken fick feber ett par dagar, extradottern var förkyld under hela tiden, jag blev galet magsjuk några dagar o åt de sista dagarna bara frukttallrik och ceasarsallad o drack fruktdrinkar och innan vi skulle åka hem, dagen innan, fick sonen en febertopp på 40 grader…
Men det var inte allt vi gjorde! Vi åkte o tittade på Waterblow nere i södra delen, vi var på Bali collection, ett ”köpcenter” a la Bali med massor med souvenirbutiker och klädesbutiker, väldigt mysigt o behagligt, dock varmt eftersom det var utomhus, massor med restauranger var där också så vi åt där ett par kvällar. Hotellen i Nusa dua var kloka nog att ha shuttlebussar som gick en gång i timmen till Bali collection o sen tillbaka likadant. Man sa bara till vakten utanför hotellet att man skulle dit så stoppade de bussen när den passerade. Vakterna stoppade förresten trafiken också när man gick över vägen utanför och stoppade alla bilar som körde in på området o kollade med spegel undertill o kikade in i bilarna. Kändes bra med lite mer säkerhet! Bali har dock haft några terrordåd historiskt sett.
Vi var och shoppade en dag i Kuta jag o kidsen. Jösses! Massor med trafik, folk, butiker o restauranger! Den där varianten, drar i en när man går förbi o look here madame, good price. Massörer o taxichaufförer i mängder! Hittade en butik där nästan allt kostade 10.000 rupier (6 kr) så shoppade loss! 😉
Vi var på Bali i 19 nätter, med mycket fritid, dvs mycket tid till träning! Jag loggade 16 träningspass under vår tid där, bara korta 25-30 minuterspass där jag varvade cykling, löpband och lyfta vikter, men dock. Sååå skönt! För visst var det trevligt när vi kom ner att ta några öl under dagen, men jösses va snabbt det kändes i kroppen! Så övergick till nyttiga fruktdrinkar och kokoksnötter istället!
Bali är på många sätt fantastiskt och underbart men också ett fattigt och korrupt land. Flera stränder vi besökte var katastrof. Fulla med skräp, metall, glas och skit som låg i drivor. Stränderna vid hotellen var bra, de underhölls av dem men övriga stränder… oj! supertrist att se.
Vi gick i en sån där klassisk ”turistfälla” o skulle äta på en restaurang en kväll där man satt på stranden nedanför restaurangerna o såg solnedgången. Det var fullt med folk längs hela stranden, liv o rörelse, mycket asiater, ryssar och australiensare som semestrar på Bali, servitörer i mängder och absolut en vacker solnedgång. Men nedanför där vi satt, på stranden längst ner, låg det i drivor med skräp! Flygplatsen låg nära så flygen lyfte o landade nära. Men de hade förmodligen gjort dealer med alla taxichaufförer så de körde dit gästerna.
Men tyvärr.. inget jag skulle rekommendera till någon annan, maten var verkligen sådär dessutom. Och solnedgången o uppgången var vacker oavsett var man var o såg den på ön!
Varje resa är fantastisk och lärorik! Bali är speciellt med sin religion, 96% är hinduer, tempel, rökelser och offergåvor (frukt o mat) framför varje hus, butik och restaurang. Vi såg bröllop och vi såg stora begravningsfölje, vi hamnade i religiösa ritualer och alla som körde bil tutade konstant! De tutade när de körde in i en korsning för Gudarnas beskydd och i stort sett hela tiden fanns det någon anledning att tuta o uppmärksamma andra på trafiken, som var helt galen! Dåliga vägar o bilar överallt! Och mopedister!!! Vi hade en o samma chaufför som körde oss under vårt vistelse på Bali, han följde tom med o bodde kvar när vi reste runt, han var hela tiden ett meddelande på What´s ap iväg!
Wayan, vår chaufför, berättade mycket om livet på Bali. Spännande. Lärorikt.
Jag för min del uppskattade livet på Bali, lugnet. Passade på o låg mycket vid poolen o slappade, vilade o återhämtade, sög in solljuset!
Nu är det snart 3 veckor sedan vi kom hem. Det har varit fullt tempo från dag 1. Vi landade i hemmet kl 23 på söndagskvällen, måndagen var fullbokad med kunder o så har det varit sedan dess. Idag är första dagen som ”råkade” bli ledig eftersom mina kunder var sjuka.
Varje resa är en upplevelse, en erfarenhet för livet och jag är tacksam att vi hade den här tiden tillsammans på Bali! Men om jag kommer åka dit igen?! Nä, förmodligen inte. Åker sällan eller aldrig tillbaka till samma ställe två gånger, det finns ju en hel värld att uppleva!!!!
/ Carina Månsson
