Tacksam och väldigt ödmjuk att bli tillfrågad av reportern Fredrik på Ystads Allehanda om att bli Veckans profil. Något som innebar att jag fick dela med mig av vardagen en vecka av mitt liv, han gjorde en intervju som han skrev en artikel på och foto i dagens tidning.
Länk till artikeln i dagens YA och till dagboken jag skrivit i veckan!
Tack!
Skriver just nu samman en kortare ”dagbok” kring en vecka i mitt liv till ett projekt. Känner att jag gärna vill överdriva och göra mer, tänk om det inte räcker… prestera. Till vilken nytta?! Jösses, ibland får jag verkligen sparka mig själv i arslet! Vakna!
Andas istället o kollar in kalendern, den är fullsmockad, det händer nya saker varje vecka. Ingen vecka är den andra lik. 2 nya projekt har fötts de senaste 4 dagarna. Som involverar mig, sen har jag varit ”barnmorska” till andras projekt. Det är bra, det går bra. Och ändå lider jag förbannelsen / motivationsstyrkan, ”jag är aldrig nöjd, om detta går då måste detta också gå”!!! Nöjdhetskänslan kommer, men stannar bara en kort stund, sjunker in, sen är nästa steg redan i rullning.
Fått frågan hur jag kan driva alla dessa projekt / företag / jobb. Tror det är jag som söker min gräns, och den är inte nådd. Det sägs att vi bara använder en liten del av hjärnan, tänk om jag utvecklar ytterligare promille?! Det var en skojig tanke!!
För varje projekt eller idé som tillkommer är det en inkörseltid, sen sitter det i ryggmärgen, jag kan genomföra det på autopilot om det vill sig illa, nu gör jag aldrig det, tror på närvarande och respekten i det, men det skulle vara möjligt om något händer. Så är det så intränat att jag kan genomföra det ändå. Men efter den här inkörselperioden, då finns det helt plötsligt plats för något nytt. Utrymme.
Nu är jag sugen på att vidareutbilda mig! Sökt på flera utbildningar och längtar till att få skicka in ansökningar. Det finns så mycket jag vill göra ännu! Talangen är att inte låta det stressa eller ta över, den där känslan, så mycket jag vill göra, frustrationen. Utan vara ok med att det kommer när det ska och stanna här och göra det jag gör.
Jag brukar ”se” andras hjärnor och hur energierna går i dem när jag träffar folk o sitter ner för att brainstorma, utveckla idéer eller har en del businessmöte. Kan se hur tankebanorna går, hur det ibland swishar fritt och hur det ibland studsar mot uppsatta murar. Skulle va kul att se min egen hjärna!!!
Nåja, jo, en vecka i mitt liv kan te sig tråkigt, dötrist och … och.. eller alldeles underbart!!! 😉
Njut av din dag!
Carina Månsson / Mångsysslande entreprenör
